Deppigt. Oskar Linnros hela dagen, längtar hem, har ont i magen. Peppar inte halsflussens efterverkningar. Önskar att du var här. Önskar att det inte var så mörkt.

Det är något vackert med längtan. Den känns verkligen. Den kramar sönder mina inre organ. Och jag kan inte säga att jag ogillar det. Det är något skönt med längtan. Smärta som man vet kommer att gå över.
Smärta som kommer att övergå till något fantastiskt. Till kärlek. Till välkommnande.

                                                  
                                                                Stulet.

Har sovit en hel natt, wohooo! Vaknade klockan nio och kände: bättre. Jag tror fanimig att jag ska gå på gehörslektionen idag. 11.10 BRA! Dessutom är jag nästan lite hungrig för första gången. Hurra!

Denna uppdateringen är bara onödig, för jag har ingenting att säga. Jo, att jag har ont i halsen, huvudet, magen, halsmandlarna och kroppen. Och att det är synd om mig.

Känner att det inte händer så mycket här i Brunnsvik, så inatt bestämde sig min kropp för att ge min en surprise i form av halsfluss. Vaknade åtta när vi börjar ett, och min första tanke var: AHA HALSFLUSS. Ringde till distriktsmottagningen i Ludvika, tog bussen in, orienterade mig till fots till mottagningen, krånglade med min legitimation i och med att jag inte är skriven här, fick göra halsprov som visade sig vara positivt, fick penicillin, sprang tillbaka till busshållplatsen, han hetshandla en SVINDYR ProViva för 28 kr (tydligen är det bra för magen om man äter penicillin), åkte bussen tillbaka. VÄL ANVÄND TID KLARA. Nu ska jag äta lunch, är så satans hungrig, om jag lyckas svälja ner någonting vill säga. Och sen ska jag gosa ner mig i min säng och aldrig mer gå upp. Skön start på veckan!

Kollade på min blogg och såg att senaste inlägget var superdeppigt, och kände min plikt att skriva ett nyare och gladare inlägg. Humörssvängningar är mitt andra namn. Efter en deppig dag brukar det ju blir bättre. Nu är jag glad, trött, nöjd och allt. Har haft en bra dag faktiskt, med en grymt bra gehörslektion, beröm för mitt pianospel (!!!!!!!) och sång/trumpetövning. Och Skype-möte med världens bästa mama, och fint bra samtal med Hugo. Han har börjat på sin folkhögskola i Bollnäs nu och allt är frid och fröjd. Han betalar för ett litet rum, men har ett stort. Lyxigt.

I helgen ska jag öva, sylta&safta, åka till secondhandaffären i Ludvika och fynda, städa mitt rum och möblera om tänkte jag. Måste få bort hotellrumskänslan. Och nu MÅSTE jag sova. Godnatt!

Idag är en riktigt skör och trött dag. Började gråta när jag pratade med C & A, grät när jag hörde dragspel, började gråta när jag pratade med mama i telefon, och gråter till ackompanjemanget av hundra olika gitarrslingor som hörs i korridoren. Sen jag kom hit har jag inte vågat lyssna på någon musik själv. Har inte ens satt på Spotify. Är lite rädd för känslor fortfarande på något sätt. 1 år. Hej hej, jag klarar mig nog, jag sitter på ett hotellrum vid en sjö i en skog. Fan, Per Gessle börjar ta över min hjärna.

Jag tittar på klockan. Jag måste sova. Jag vill inte. Hade helst av allt bara teleporterad/spöktransfererat mig hem till Paula nu på direkten. Tänk positivt.

Idag har jag och mina vänner varit på båttur med ekan i sjön som ligger bredvid, Väsman. Det blev kaos och slutade med bad. Sen lagade jag pasta och spenat, och nu väntar jag på att vi ska ses och dricka te, 19.30

Jag sitter på mitt hotellrum, som jag nu lyckats få lite mer personligt. Jag har satt upp min mammas underbara batiktyg på väggen, och bilder på mina underbara ovanför sängen. Jag har lagt en sjal som duk istället för den skitfula julduken som låg här, och bäddat med Pippi. Utanför öser regnet ner, och jag är rädd nöjd med att vara så trött som jag är. Vi satt och sjöng i källaren igår.

Jag måste skriva upp mina kursmål, det har jag i läxa. Har ingen aning om mina kursmål, vet inte alls vad jag vill uppnå. Eller jo, egentligen vill ajg väl komma in på musikhögskolan. Alla här är så inne på att gå 2 år, jag hade ju egentligen bara tänkt ett. Vi får se hur det går, hur det känns, hur det blir. Det löser sig, som min nya Per Gessle-älskande vän Tage skulle ha sagt.

Jag saknar Lund. Men det är ingen hemsk saknad längre, det är en skön saknad. Jag vet att jag får komma dit igen. Det känns lite vemodigt att vara så långt bort, men nu är jag ändå här. Jag ska snart åka och hälsa på, i oktber, när min kära syster gifter sig. Det blir bra.