Varför älskar man att sin pojkväns tröja på sig? Framförallt när det är en tröja som ens pojkvän älskar och saknar och helst vill ha tillbaka. I like your style. Sveper mig i hippiesjal för att hindra korvarna från att ta åt sig allehanda lukter, olivgröna kulturtantsbyxor och min kärleks tröja, som jag en dag hittade i min garderob i Luddis.

Lever ett glammigt liv med frukost, lunch & middag serverad, midnattssol hela nätterna, en lyxig claves-rytm, choklad överallt, ett funkband bakom mig och utflykt ner till malmgruvan 1 500 meter under marken.

Nu har jag sommarlov på riktigt sen jag stegade in i min chefs rum igår och sa "du det håller inte" och slutade med omedelbar verkan. Jäkligt nöjd faktiskt. Har slitit hårt i 8 dagar och känner att nu får det vara nog. Nu vill jag ha en sommar där min fina man kan få komma hem till en närvarande quinna efter sitt niotillfemjobb. En sommar där jag inte behöver prestera och övertala folk. En sommar med sol och frusna bananer, med luftballongsvyer från 6:e våningen, med hippiekvällar, soluppgångar, Österlen, minafina och allt bra istället. Börjar med att åka till Kiruna med Veris och blir myggbiten och höjd över skyarna en vecka.

Jag är så jävla sugen på en katt. Vill bara ha en liten gosig fluffig kattunge vid min sida. Om jag nästa år bor nångonstans där det finns möjlighet att ha en katt måste jag nog ha det.

Har legat i min soffa i inte mindre än 2,5 timmar. Gick upp klockan sex idag och sjöng en sång för mina kära man som fyller 20 idag. Gammalt! Funderar på att somna om, eller låta bli i och med att jag faktiskt redan vaknat. Har fortfarande x antal flyttlådor i mitt rum som ropar på mig att de vill bli uppackade. Det håller ju inte, att leva sitt liv i lådor en hel sommar. Och heller inte när man inte har en aning om vad som händer efter sommaren.

Efter ett år på Brunnsvik flyttade jag hem igen i fredags. I 17 timmar satt jag i en bil som tog mig ner till Skånelandet med mina finafina vänner. Nu sitter jag på mitt rum med flyttlådor överallt och plågar mig själv lite över hur jobbigt det är att lämna allting. Och även om Lund är hur fint som helst, kommer Brunnsvik alltid ha en viss plats i mitt hjärta. Det fattar ni allihopa, behöver inte säga't.