Storstädar mitt rum inför hemfärd. Älskar att jag är precis som mama när det gäller städning, att älska att komma hem till ett städat hus, och stör mig på precis samma saker som hon gör i ett hem. Och reagerar likadant. Haha. Det trodde jag inte om mig själv när jag var tolv.

Jag vill uttrycka min tacksamhet till dig.

Du ger mig ett ställe att uttrycka mig, när ingen annan lyssnar. Du stälelr inga krav på hur jag uttrycker mig, på hur jag ser ut eller agerar. Du ger mig ganska ofta ångest över att jag inte ger dig all den uppmärksamhet du förtjänar, men jag vet att du alltid finns där, och väntar på mig. Du & jag i 4 år, idag, på pricken, gav jag dig min första bekännelse. Kram, och grattis på 4-årsdagen fina Klaratiara-bloggen!

hjälmar av papier maché, blåbärstårta, poesi genom väggar, att ligga i en soffa, kramar och tröstande ord, folk som vågar sjunga, glasskärvor i fingrarna, förtroenden, ris med rosa sås, längtan, specialskrivna sånger, revolutionsledare, öppenhet, kaffe, nattsamtal, dragspelssolon, borttappade fåglar som hittas igen, kreativiteten, notpapper, en drömfångare som fångar drömmarna, salt, citron och race

Idag har jag prytt mig med en elefant, försovit mig, tränat fantastiskt hårt, ätit fikonbollar formade som hjärtan som min finafina mama skickade upp till mig, haft ett långt och fint samtal med en klasskompis, hostat elevrådsmöte och glatt mig åt mogenhet hos mina nära och kära.

Dagens humör: Först: glad och kall, sen jävligt nöjd och sen arg och frustrerad

Dagens borde: Gå och lägga mig! Inte så jävla piggt va

Dagens frisyr: Knut mitt på huvudet

Dagens smink: Ingenting just nu

Dagens klädsel: Turkiska städtantsbyxor, svart tubtopp, grå hood-tröja och två halsband

Dagens bästa: Ensemblelektion och powernap i matsalen

Dagens sämsta: Paniken inför alla sökningar

Dagens musik: House

Dagens köp: Ingenting! Lånade ut 20 riksdaler till Rikard

Dagens godis: Ingenting!

Dagens kommande: Prata i telefon och gå och lägga mig. Bra!

Man borde inte sova när natten faller på
för tänk då blänker stjärnorna högt uppe i det blå
Det är så tyst och stilla
att sova vore illa
Jag vandrar min vägar
över slätt och genom skog
Och stjärnorna de följer mig
så sällskap har jag nog

Det sägs att de är tusen mil
och mer ändå från oss
Än brinner de med stadigt sken
Än flammar de som bloss
Som silver och kristaller
nu deras gnistor faller
Och en och annan flämtar till när hon har brunnit ut
Så faller hon då blir det som en strimma rök till slut

Man kan väl aldrig drömma så grant och underbart
som själva natten ter sig då stjärnor lyser klart
det är som om det höres en silver spel som rördes
Man borde inte sova när natten faller på
Man borde se på stjärnorna
man borde vara två

Helgerna är tysta på Brunnsvik. Dagarna är helt ljudlösa, om man inte själv gör ljud. I form av laga mat, lyssna på musik eller titta på Star Trek. Det är inte så ofta det är helt tyst när man går en musiklinje och bor på internat. Jätteskönt. Vaknade tolv av att solen lyste in på mig, äntligen sov jag länge. Solen lyser fortfarande starkt rakt in i rummet. Skönt med ljus. Utsikten från mina fönster är fantastisk. Den vackraste sjö jag någonsin sett, 5 hästar i en hage, en enorm skog och gnistrande snö.

Försöker plocka undan på mitt rum, försöker spela gitarr men det går inte bra idag. Har inte gått bra för mig sen i torsdagskväll, då gick allt jävligt bra ett tag! Det är skönt att känna att man inte behöver göra saker när saker inte funkar. Jag behöver egentligen inte alls städa eller spela gitarr idag. Så känns det ofta här på Brunnsvik, att om man inte behöver göra något, så gör man inte det. Det är mycket som är fritt. Både bra och dåligt.

Ligger upp och ner i min säng, med tvättpåsen som huvudkudde. Är fett osugen på att sortera tvätt. Är sugen på att gå och lägga mig, och ha sovmorgon till tio, och ha obligatorisk klassfika. Fina klass. Ni är för rara.