Woop woop nu kickar vi igång vecka 4 i orange tröja på stadens gator och torg. 2 veckor kvar, sen tar jag lite semester, det blir mysigt. Har fått lite livstecken från fjäll-tanten och hon knatar på där uppe. Jag knatar på härnere och längtar redan till nästa helg. ÅH HELGEN vad bra du är. Jag cyklade 1,5 mil igår, har träningsvärk, och ska stå upp i 25 timmar den här veckan också, Mjau. Fan vad ostadigt vädret är idag, sol och moln och grejer. Känner sådärpeppen idag. Men det blir bra! Falafel till lunch, har inga mackor kvar hemma. Annars då? Går i väntans tider; 10 dagar kvar. Sen blir det Backa, Örebro-tur & Urkult!!! Då får jag äntligen träffa ett par sambos igen. Vad heter det när man har bott tillsammans? Jaja. Nu måste jag blanda saft (!!) och grejer. Flummigaste inlägget hittills, så kan det bli. Puss & kram från your beloved Klaratiara.

Nu har jag haft 4 lyxiga dagar då jag har varit ledig, sån är jag! På torsdagen lämnade min allra bästa mama mig för en månads fjällvandring, så jag fällde några tårar och nu travar hon runt i snön uppe i Abisko. Eller just nu hoppas jag ju att hon ligger i sitt lilla tält med sin kompis och sin ryggsäck som vägde 13,2 kg (!!!!!). Dagen till ära (alltså i torsdags) fyllde min käresta 21, och därför langade jag morgonuppvaktningen 05.45, bra Klara! Och sen tog vi oss en liten tur till Haväng, Hugos sommarställe för en grym grillmiddag och mys med hans familj. På fredagen åkte vi buss genom halva Skåneland i ösregn, för att springa hem och göra potatissallad för att sen åka till Örtofta till det fantastiska kollektivet Erftofta, där det blev sol! Fabulous! Grymt god midsommarmat, äppelkaka, brännboll, dans, en fantastisk gåva och ett superkul återseende. Ska visa upp gåvan i bloggen en vacker dag. Caroline var givaren av denna fantastiskt generösa present. Sen fnittrade vi oss från centralen med Johannes som sällskap och somnade in i en fantastisk djupsömn. Lördag; en ljuvligt slapp dag med våffelfrukost, tv-tittande (alltså tv! Vilken grej, har ju inte haft tv i Örebro) och fotboll på storbildsskärm på kvällen. Idag vaknade vi upp i tempursängen och drack lyxkaffe till frukost, hade grymt flow i en pysselsession, design by klair går på högvarv. Sen har jag dratt en runda hem och städar lite, och nu sitter jag i Hugos soffa och tittar på fotboll, idag igen. För att ändå vara så ointresserad som jag faktiskt är tittar jag grymt mycket på EM. Imorgon kör vi stenhård värvning igen! Har grym träningsvärk efter brännbollen (vafan Klara) och ska stå upp 25 timmar finns veckan. Kanonkul! Nejmen det blir kul. I helgen skulle det vara fint väder också, hejaheja!Observera att detta inlägg är skrivet från min iPhone!!! Skam vad lång tid det har tagit det här. Är grymt trött i armarna. Haha, kommer få träningsvärk där också. Oj, wakeup-call till mig...

Idag firar jag & Lund 1 vecka tillsammans! Jag firar också 1 vecka med mitt kära sommarjobb som värvare för IM, och firar en vecka med min IM-tröja i kulörten morot. Vilken dag hörrni! Varje dag i 1 vecka har jag alltså kört käcka tanten på Malmös gator och torg och pratat med människor om mänskliga rättigheter, utbildning, bistånd & getter. Ändå ett gött jobb, man får vara ute hela dagen och prata med människor, och vårt team är glatt och peppande. Nöjd Klara.

Sen racear jag hem varje dag och köttar sommarprojektet; lära mig att spela fiol. Kanske inte mitt bästa instrument att lyssna på när man inte kan det. Men det går bra! Säger jag efter 2 dagar. Emma, du ska få höra! Du kommer bli stolt över mig. Min mama var nöjd med Pippi Långstrump. Svårt instrument det där! Har ni tur kanske ni får höra nån liten dänga här i bloggen snart...

Rödtjut och köttgryta, alldeles ensam i världens finaste gula villa. Det kan jag väl vara värd efter en dag då samboskapet packas ner i flyttlådor. När man kommer hem från Willys är det ingen Gustav som kokar ägg i köket, ingen Amanda sjunger gospel i duschen, ingen Emma i som bränner spenat i pannan och ligger i fosterställning under jackorna. Har som tur är kvar en Simon som kollar på bilfilmer på youtube och lämnar kaffe i kaffekokaren, och en Hugo som jammar jazz på det ostämda pianot. Amanda kommer tillbaka imorgon, tur för henne.

Denna kväll är jag gräsänka! Det firar jag med att huslig som jag är, baka bananbröd. Låter skitgott, fick tipset av en läcker donna i min klass, blir jag nöjd kanske jag slänger ut resultat och recept här. Och det här rödvinet, firar jag också med. Gratis är gott, ett tips är att ha fest hemma, för folk lämnar/glömmer grymt mycket alkohol. Lyssnar på lite podcasts och ska snart upp och paketera igen. Satan vad svårt det är att packa, när man måste bestämma vilka saker man ska ta hem nu och vilka saker som kommer komma hem i juli....

På söndag gör jag min entrance i Lund! Och kommer ha den staden som hemvist framtill 1 september. Då byter jag stad, fast jag vet inte riktigt till vilken. Det får man se. Hoppas på ett samtal imorgon som lyder "hej Klara, välkommen att jobba hos oss". Håller tummarna. Gör det ni också. Puss & kram eheheh.

Sitter vid mitt kära köksbord och liksom ångestsniffar på syrenbuketten jag har hämtat in. Syrenerna håller på att blomma ut, ni vet sådär som när de vita syrenerna går från att vara vita till bruna. Försöker andas in lukten och spara den någonstans i mig, för att hålla ut ett helt år till. Snart kommer Lupinerna. Det är min blomma. Precis när man körde ut från Brunnsviks folkhögskola fanns en hel äng fylld med lupiner, och hela vägen hem fanns det lupiner längs vägkanterna, ända ner i Skåne. Det längtar jag efter.

Ångestsniffar inte bara in syrenlukt, utan hela Örebroluften. Går runt och snusar på mina sambos och hela vårt fina hus. Om 2 månader flyttar någon annan nisse in här och får leva livet med Kortévägen2. Och vi vet ju att det finns både för- och nackdelar med det livet.

Om 3 dagar har jag gått mitt första år på musikhögskolan. Åh Käre Värld vad snabbt det gick. Kanske bara 4 år kvar, eller 5. Sånt kan man ju inte veta. Som jag sa igår till en grym karl som jag kommer sakna; "det är ju rätt stor skillnad på 4 och 5 år, men det är fan ingen skillnad på 5 och 5". Bra Klara. Ryck upp dig nu, du ska ju hosta sektionsfest i din lilla villa ikväll, det kan bli kul. Du vet ju att det är en sån vecka denna veckan, när det är fest var och varannan dag. I måndags hände typ det finaste på hela året, serenadssång, då ett gäng karlar i kostym samlades i vår trädgård och sjöng hyllningssånger till kvinnan, som Kom du ljuva hjärtevän (världens bästa låt näst efter Värmlandsvisan) och sen fick vi dansa oss svettiga i Kottelokalen. Det är en SÅN vecka, där du knappt ska ha hunnit ta igen dig innan du kör igen. Okejdå, då gör jag väl det. Tack för peppen Klara. Varsågod.

Det är ju inte lönt att läsa det här när allting ändå bara blir en monolog med mig själv?

ÅH Pennybridge, vilken vecka du har bjudit på. 7 examinationer & 1 solbränna i kulör rödbränd. Nu är jag ju sådär extremt dålig på att uppdatera bloggen igen! Får gå tillbaka lite.

Förra lördagen gifte sig min fantastiska kusin Maria sig med sin karl Janne och hela matriarksläkten slängde på sig Gudrun Sjödén-klänningen och gjorde Knislinge. Ett smakprov på hur det såg ut; voila!

Jag & my dearest mor (frisyr by Hugo)

Käcka tanten & karlen mitt i champagneskålen (haha alltså inte skålen som att jag dök ner i en skål med champagne om ni nu mot förmodan trodde det)

En annan fantastisk, men dock ogift kusin, med en finmoster

Och nu;  sist men inte minst de lyckliga tu! Himla mysigt det här med bröllop tycker jag.

Resten är historia, som man brukar säga. Nej, faktiskt är detta en riggad bild för att skicka iväg till den enda frånvarande kusinen. Ålrajt?

Nu går vi raskt över på nästa släktsammankomst; brunch med mina 3 kära syskon med alla dess sötingar till barn. Här hostar jag pusskalas med Selma, 4 år som för övrigt numera tilltalar mig med "faster" eller i bästa fall "tant".

Efter en fab helg i Lund återvände jag till Örebro och ensemblerep. Haha. En helt vanlig dag på musikhögskolan.

Åh. Digerdöden spelar bas. Finafina klassen leverade en hejdundrandes brukskonsert i onsdags, grymma allihopa!

Sist men inte minst hann jag med en tripp till Stockholm för att titta på Åsas fantastiska och obehagliga slutproduktion på Kulturama. Och brunch i solen med två av mina favoritdonnor framför Globen. GLOBEN gissa hur kär jag var i Globen när jag runt 10, älskade den när jag var i Stockholm. Så detta guldläget! Mjau.

Så! Har det sett ut sen sist. Nu väntar en kväll med korvgrillning direkt från soporna alltihop. Här kan ni läsa allt om min vilda livsstil. Håhåja Örebro, tänk att jag måste lämna dig snart.

Vad gör vi på lördagkväll Klaratiara; jo vi sitter i en mörklagd, oventilerad datasal och arrar Lady Gaga à la stråkkvartett. Kanonkul! Vad gör man inte för konsten va. För konsten har jag också räseråkt fram och tillbaka till VBL (världens bästa lund) och dressat mig i långklänning och sjungit 3 sånger i Wirénsalen. Detta eviga sökandet, kommer det någonsin ta slut? Är jäkligt trött på den där ovissheten. Mitt allra käraste kollektiv är uppsagt och var jag ska tillbringa min nästkommande termin är en gåta. Hur jag ska tillbringa min nästkommande kväll är också en gåta, lamporna i datasalen släcks om man inte rör sig, så typ var 10:nde minut är jag ute och viftar lite på mig. Har ca 3 veckor kvar i skolan och ca 10 examinationsnissar att göra. Alltså åh, tänk att man får pyssla med precis det man vill och egentligen bara får roliga uppgifter, men ändå blir saker så grymt jobbigt bara för att man är pressad. Jag menar det är ju kul med stråkkvartett & rytmikföreställning & spela jazzbas & Bad romance. Jajajaja det blir det bra det också. Every little thing is gonna be alright, som han sa, den där hippien. 

Åh du andra maj 2012. Du gav mig inga mirakel, inga världsomvälvningar. Men du gav mig årets varmaste dag hittills, en fantastisk utomhusimprovisation med havet som inspiration, du gav mig lunch i gräset, en uppskjuten gehörsläxa, ett skönt gung i "I know him so well". Du gav mig ett nytt tempo, lite styrka att ge bort, en glass i solen, och underbara linjer efter linnet på ryggen, du kanske vet att jag älskar solbrännsränder. Du skänkte mig ett spännande samtal, en fantastisk solnedgång, en blåbäringefärssmoothie, egentid och lussete. Du gav mig ingen luftballong, som första maj gav mig, den första för i år. Du gav mig ingen summa cum laude och inget livsbesked. Besviken är helt fel ord, och inte misströstande. Förväntansfull var jag väl inte direkt, snarare nyfiken. Nästa år, andra maj, har du chans att ta revansch. Jag kommer i alla fall inte minnas andra maj tjugohundratolv som en dålig dag. Varm och bra, men inte världsomvälvande.