Åh älskade röst. Minns för ett tag sennär du verkligen hade fritt spelrum i dryga 3 oktaver, du var kommunikativ och dynamisk. Back in the days. Nu är min röst ca 30 % av vad den brukar vara, en hes, halvsexig, jävligt sliten version av sig själv. Men! Det var värt det. Jag & min röst har haft en fantastisk SMASK-vecka, vi har körat alla grymma bidrag i många timmar. Jag har peppat på ett sjukt sätt, blev benämnd av okänd kille som "aa, det är ju du som hoppar hela repen", jag har haft så grymt mycket energi och bara hoppat och dansat och skrattat. I lördags gick vår delfinal av stapeln, och det var en fantastisk föreställning med tillhörande efterfest med schlager-dans halva natten. ÄLSKAR. Har känt så otroligt mycket glädje och kärlek denna veckan. Separationsångesten när jag vaknade upp igår. Med 12 schlagerdängor på huvudet som avlöser varandra. Men den tiden har nu varit, och det ger tid för annat. Okej? Jag har en fantastisk liten termins-snutt kvar, och sen har jag en fantastisk sommar framför mig. Ska jobba på kollo, och det kommer bli grymt. Ska skriva klart mitt självständiga arbete, det kommer bli grymt. Ska ha musikal-avslutningar med båda mina grupper, det kommer bli grymt. Ska göra saker som jag tycker om, det kommer bli grymt. Känner bara kärlek till allt. Det kommer bli grymt.