Åh du andra maj 2012. Du gav mig inga mirakel, inga världsomvälvningar. Men du gav mig årets varmaste dag hittills, en fantastisk utomhusimprovisation med havet som inspiration, du gav mig lunch i gräset, en uppskjuten gehörsläxa, ett skönt gung i "I know him so well". Du gav mig ett nytt tempo, lite styrka att ge bort, en glass i solen, och underbara linjer efter linnet på ryggen, du kanske vet att jag älskar solbrännsränder. Du skänkte mig ett spännande samtal, en fantastisk solnedgång, en blåbäringefärssmoothie, egentid och lussete. Du gav mig ingen luftballong, som första maj gav mig, den första för i år. Du gav mig ingen summa cum laude och inget livsbesked. Besviken är helt fel ord, och inte misströstande. Förväntansfull var jag väl inte direkt, snarare nyfiken. Nästa år, andra maj, har du chans att ta revansch. Jag kommer i alla fall inte minnas andra maj tjugohundratolv som en dålig dag. Varm och bra, men inte världsomvälvande.

Efter årets typ besta dag, första maj, kommer andra maj. Andra maj är definitivt en demonstrationsfri dag, inga slagord på gator, inga nejlikor i bröstfickan, inga blåsorkestrar som spelar Internationalen. Känslan av att NU ÄR VÅREN HÄR har lagt sig lite. Man har slutat vara bakis sen valborg. Ingen speciell dag alls.

OM DET INTE VORE FÖR att andra maj nog är den mest speciella dagen på hela året. Eller mest speciella. Jag skulle vilja säga att andra maj är min turdag. Ja, ni har väl turnummer och turfärg och sånt? Andra maj är min turdag. För två år sen dansade jag gråtande till Viva la vida med världens bästa kör i Belgien, som nyss vunnit högsta pris i tävlingen på den enorma körfestivalen. För ett år sen satt jag i Brunnsviks reception och öppnade förvirrat ett kuvert med min framtid i; du är antagen till musiklärarprogrammet vid Örebro Universitet.

Åh du andra maj, vad ska du bjuda på idag? Strålande solsken, bakad potatis och gehörslektion. Kanske inte världsomvälvande direkt.